Innerst Inne

Mammut?

2010-11-25T17:28:00.000-08:00

Jag ska gå rakt på sak och ösa detta ur mig som nu har grott ett tag. Ni som tror att ni kommer att känna obehag av min rakhet och öppenhjärtliga ärlighet kan sluta läsa här så ni slipper känna er provocerade eller rent av utpekade!
Har haft förmånen att bekanta mig med många trevliga människor senaste åren. Har också haft nöjet av att sammanföra flera av dessa bekantskaper i olika sammanhang. Ju fler vi är tillsammans, ju gladare vi bli tralalalalaaaa. So far so good, eller hur?
MEN, hur kommer det sig att dessa "vännen" "gumman" "raring" efter ett el max två tillfällen helt plötsligt agerar som om de är jättebundis och glömmer/struntar i/nonchalerar att bjuda tillbaka och dessutom beter sig som kacklande skitsnacksfjortisar? Trodde att popularitetstävlingen slutade samtidigt som grundskolan, men jag måste haft fel..
Integritet tycks vara en bristvara i dessa fb-tider där en väldans massa människor tycks tro att man Känner varandra efter ett möte och omedelbart måste adda.. Är det här någon slags modern variant av Headhunting som florerar?
Är det troféer, skalper som skall samlas genom att fylla på sin "vän" lista tills den dignar fett och det blir ohållbart att Vara Med och räknas in om man Inte spenderar större delen av sin vakna tid framför dataskärmen?
Möjligen är jag gammalmodig och låter tidens vindar blåsa alldeles för personligt, men jag blir faktiskt Sårad Ledsen Stött, känner mig sviken, när jag blir bortprioriterad och ibland exkluderad i olika sammanhang till förmån för nyare bekantskaper andra emellan, som jag själv har möjliggjort.. Slit och släng principen tycks ha invaderat även människors medmänskliga relationer och inte bara alla prylar som man "måste" ha..
How about Vårda sina relationer, låta dem växa och fördjupas över tid? Är det verkligen hopplöst omodernt att låta vänskapsband mogna långsamt? Varför sådan hets nu för tiden? Varför ska vi kränga en färdigstöpt bild av vår personlighet så fort som möjligt, som om det vore frågan om ett One in a lifetime erbjudande som omedelbart skall tas ställning till, vän el fiende, ny bästis el utfyllnadsfigur? Vilken stress!
Jag känner starkt att jag verkligen inte hör hemma i denna nya era. Tillhör jag en utdöende art tro eller är jag egentligen, själv intet ont anande, så hopplöst dålig på mänskliga kontakter att alla mellanhavanden med andra individer ofelbart leder till ökande misantropi?!

Samhain

2010-03-31T15:00:00.000-07:00

Den sista skörden vi tagit ur jord
Så vi bygger ett altare och dukar vårt bord

Ännu ett år har kommit och gått
Runt elden vi tackar för allt det vi fått

Vi samlas till sång och enas i dans
Ber i extas bortom vett och sans

Månen står full uppå himmelen svart
Ger oss hy av silver denna stjärnklara natt

I natt ska vi leka bland träd och sten
Och offra vårt blod när timmen är sen

Nu strax året tar slut redan fåglarna flytt
Vi skall tacka och dö sedan födas på nytt

Gratis gåvor

2010-03-31T14:45:00.000-07:00

Vingar till dig som slutat drömma
Tillit till dig som är rädd
En hand att hålla för dig som är ensam
Kramar till dig som behöver tröst
Lycka till dig som strävar
Hopp till dig som vill ge upp
Glädje till dig som harmas
Värme till dig som stelnat
Kärlek till dig som är bitter
Tro till dig som tappat den

Jag tycker du ska gå nu.

2010-03-16T09:58:00.000-07:00

Framtiden har redan hänt
Långt innan verklighetens manifestation
Ser dig så mycket tydligare än du tror
Hör dina nyansers vibrationer skorra
Omfattningen av din besatthet är alarmerande
Med lånade attribut blir du den du vill vara
Gör dig synlig som du vill bli sedd
Omsorgsfullt planlägger du framtiden
Tillrättalägger din frånvaro
Hemlighetsmakeriet skapar hålrum
De uteslutna orden förfular dig
Vem lurar du med dina dröjande steg
Du har ändrat riktning
Vänd dig om och glöm nu
Din blick hör ej längre samman med min

Du är inte här.

2010-03-16T05:25:00.000-07:00

Din lekamen är en synvilla
Med allt tätare ögonlock försöker du dölja den ihåliga blicken
Svekfulla tankars spastiska rörelser skaver mot verkligheten
Klangen i din röst ekar gällt mot dina försvarsmurar
Nonchalansen i dina omsorgsfullt valda uttalanden snuddar mina känslospröt
Fast i en uppdiktad parallell existens av önskningar och begär
Som ett barn som ihärdigt förnekar det uppenbara
Greppet om de trådar som binder, lossas och slaknar
Vem släpper först, du eller jag?

Lägg dig i din grav.

2010-03-16T05:02:00.000-07:00

Sluta dra efter andan
Låt benen stillna
Ditt hjärta har redan börjat multna
Ansiktet oklädsamt stelnat i förljugenhet
Må dina köttlösa fingrar kallna kring den tomhet de skapat
Stanken kring din svekfulla uppenbarelse sticker mig i näsan
Hölj dig i det svartaste mörker som ljuslöst är ditt
Gräv djupt och lägg dig lågt
Försegla öppningen med den falskhet som är du
Ingen skall minnas din förvaringsplats

Sorg.

2010-03-16T04:52:00.000-07:00

Lilla liv du fattas mig
Min själ söker i tankarna din närhet
Känn ej viskar hjärtat
Låtsas oexistens och intet
Träng undan verklighetens påträngande obarmhärtighet
Ögonblick som saktar in och ger skärpa åt detaljerna
Socka bland stortvätt
Storlek 23
Svart med röda hjärtan på
Textil som lyfts vid städning
Blottar napp vid dammig list
Sträcker hand mot glas i skåpvrå
Snuddar vällingflaska med björnar på
Lyssnar mot din säng i natten
Tystnad vibrerar i min öronsnäcka
Prinsessborste i grumlig tandborstmugg
Koncentrerar mig på spegelns reflexioner
Leksakslåda i tambur
Skopåtagandet görs dröjande
Stumheten skaver
Tomheten värker
Lilla liv du fattas mig

Du.

2010-03-12T16:07:00.000-08:00

Jubel och stilla glädje att kunna nås av dina ögonkast.
Pirr och förväntan av dina fingrars närhet.
Trygghet och värme i din huds bredvidhet.
Värkande vackra stunder med andetag mot mitt öra.
Hjärtat spinner kattlikt i mitt bröst.
Din melodiska röst gör mina läppar trånande röda.
Din oförställda kaxighet och självklara centrering magnetifierar rummet.
Fashination och förundran över varandets lätthet.

Nådeansökan.

2010-03-11T16:47:00.000-08:00

I andlöshet om natten.
Distansera mig från de trånga tankar som kväver.
Osäkerheten gör mig skräckslagen och paralyserar mig.
Stänger in mig själv i tomhet för att undkomma brustna förhoppningar i en framtid som ännu inte finns.
Hjälp mig att andas lättare.
Dela lugn och tillförsikt.
Jag behöver dina andetag genom mig, i mig, kring mig.
Jag har skalat av mig inför dig, nu behöver jag ditt skydd.
Omslut mig med dig och försökra mig om evighet.
Kontrollförlust och tvivel urholkar mitt hjärta.
Döden blir tänkbar på ett overkligt påtagligt sätt.
Viska lite ro.
Ge mig aningens stillhet.
Stråla och värm min själ som rastlös hukar i skugglandet.
Var stor och uppfyll mitt rädslorum.
Var stark och ge mig kraft.
Gör mig briljant som en gnistrande ädelsten.
Fyll mig med hopp och led mig mot morgonrodnad.
Mina bojor är för tunga och mitt hjärta alltför lätt.
Ge mig tröst och snör mina skor nogsamt.
Se genom mina ögon och spänn mina vingar.
Hoppa med mig så jag landar tryggt.
Se mig i dig och håll fast.
Foga samman mina skärvor till ett pussel av liv.
Namnge och ge mening åt mina stenar.
Blås på min hud, skärp mina sinnen.
Utestäng det obegripliga med din närvaro.
Famna mig med dina omsorger.
Håll ljuset stadigt.
Bär mig varsamt.
Förkroppsliga min existens och tro på mig.
Ta min oro och dräp den.
Låt vargarna yla till mitt försvar.
Förlåt mig min svaghet, ta min hand och gå mina steg.
Lämna mig aldrig ensam i mitt eget sällskap igen.
Värm mitt hudlösa skinn.
Skratta ej åt min vilsenhet.
Finn dig istället i mig.
Ena mig med dig i ett allt.
Var allt du kan vara för mig.
Kött, blod och liv.
Fyll mig med din ande och få mig att skimra.
Styr mina hjärtslag mot taktfast djup.
Blek min skugga.
Tro på mig när jag sveksint tvekar.
Lev mig och ge vägen mål.
Ropa ditt namn ut i mörkret.
Gnid din kärlek mot min panna.
Hör dig när du ekar i mitt bröst.

Kärlek & Rädsla

2010-03-11T14:12:00.000-08:00

Rädsla och kärlek.. två sidor av samma mynt.
Mycket kärlek-lite rädsla?
Mycket rädsla-lite kärlek?
Stark kärlek-stark rädsla?
Kärlek gör mig sårbar.
Sårbarheten gör mig rädd.
Rädslan förminskar mig och gör mig självupptagen.
Navelskådande och kritiskt granskande av det egna jaget.
Egendömmandet gör mig upprorisk.
Kamp andan gör mig trött.
Utmattningen får mig att ge upp.
Uppgivenheten tvingar fram tillit.
Tron gör mig stark.
Styrkan ger mig kraft att Älska.
Kärleken gör mig sårbar..

CV pulande

2010-03-10T13:57:00.000-08:00

Somnade inte förens fram på morgonkvisten så förmiddagstimmarna gick åt till sömn.
Återstoden av dagen fram tills nu har jag sammanställt en aktuell Cv.
När jag nu är färdig med grovjobbet och lyckats få en ordning i materialet så slår mig två saker.
1. Vilken Hoppjerka jag tycks vara !
2. Yesus vad jag har hunnit med !
Undrar om min samlade erfarenhet ligger mig i fatet eller verkligen är en tillgång framöver.
Det återstår att se. nu kan jag iaf söka jobb mer strukturerat och effektivt.
Lyckas inte pejsta in min kronologi nu så får be <3 om hjälp i helgen !
Dags att snacka med kudden nu..

Livet.

2010-03-09T16:23:00.000-08:00

Ibland undrar jag vad man gör med sig.
Tillvaron pågår mest hela tiden och någonstans där mellan de sönderkokta snabbmakaronerna och cigarettrökens långsamma ringlande mot taket finns Livet.

Brukar se på mig själv som en sådan som inte klagar i första taget.
Man har det ju så bra !
Svält, politisk förföljelse och annat otyg står ju liksom inte på min matsedel.
När jag ögnar igenom min agenda har jag betydligt trivialare saker att sysselsätta mina hjärnvindlingar med: Folktandvården 14.30, glöm inte handla mjölk och kattmat, kvartsamtal 15/4 och dylikt.
Inte mycket att gräma sig för där inte !

Och ändå.
Sänker man garden av klämkäck hurtighet så nog fan sitter Missnöjet där och lurar i ett hörn ändå !
Men Hyyysssh.. låtsas inte om det.
För det man inte talar om, det finns inte.
Och väck för tusan inte den björn som sover !
Vem bygger egentligen de där murarna och med snickarglädje hamrar ihop dom där staketen som skapar illusioner om trygghet och stabilitet ?
Är det jag själv ?
Då bör jag skyndsamt anmäla mig till kurser i både materiallära och byggteknik !

Tomas Ledin sjunger att man ska gilla läget och tja la lala lala lala la la.
Då får man väl lära sig det då.
Skam den som ger sig och övning ger färdighet.
Det finns så många pålitliga floskler att höja humöret med och luta sig emot.
Må dåligt ? Nej då ! Vem har tid att känna efter och ägna sig åt sådant !

Skynda dig för sjutton gubbar att leva.
Man vet ju aldrig när det tar slut.
Passa på medans det pågår !
Andas medans du kan.

För sönderkokta makaroner och cigarettrök kan vara en dödlig kombination..